5. Men Paulus skakade av sig ormen ner i elden och tog ingen skada.
6. Folket väntade sig att han skulle svullna upp eller plötsligt falla ner död. När de väntat länge och sett att inget ovanligt hände honom, ändrade de sig och sade att han var en gud.
7. I trakten runt den platsen fanns det lantgårdar som tillhörde Publius, stormannen på ön. Han tog vänligt emot oss som sina gäster i tre dagar.
8. Publius far låg just då sjuk i feber och svår diarré. Paulus gick in till honom, bad och lade händerna på honom och botade honom.
9. Efter den händelsen kom också andra sjuka på ön till honom och blev botade.
10. De visade oss sin uppskattning på många sätt, och när vi skulle segla försåg de oss med vad vi behövde.