19. Därför, kung Agrippa, har jag inte varit olydig mot den himmelska synen.
20. Jag har predikat, först i Damaskus och sedan i Jerusalem och hela Judeen och även ute bland hedningarna, att de ska ångra sig och omvända sig till Gud och göra gärningar som hör till omvändelsen.
21. Det var därför som judarna grep mig i templet och försökte döda mig.
22. Men med Guds hjälp står jag än i dag som vittne inför både små och stora. Och jag säger inget annat än vad profeterna och Mose har sagt skulle ske:
23. att Messias skulle lida, och att han som den förste som uppstått från de döda skulle förkunna ljuset både för vårt folk och för hedningarna."
24. När han sade detta i sitt försvarstal ropade Festus: "Du är galen, Paulus! Din stora lärdom driver dig till vanvett."
25. Men Paulus svarade: "Jag är inte galen, högt ärade Festus. Det jag säger är sant och förnuftigt.
26. Kungen känner ju till allt detta, och därför talar jag också öppet och rakt till honom. Jag tror inte att något av detta är obekant för honom. Det är ju inte i någon avkrok det har hänt.
27. Tror du på profeterna, kung Agrippa? Jag vet att du tror."
28. Agrippa svarade Paulus: "Snart övertalar du väl mig att bli kristen!"
29. Paulus svarade: "Snart eller längre fram, inför Gud önskar jag att inte bara du utan alla som hör mig i dag blir som jag, bortsett från de här bojorna."
30. Kungen reste sig nu tillsammans med ståthållaren och Berenike och de andra som satt där,
31. och när de hade kommit ut sade de till varandra: "Den mannen gör inte något som förtjänar död eller fängelse."