30. Paulus ville gå in till folket men hindrades av lärjungarna.
31. Några rådsherrar som var hans vänner skickade också bud till honom och bad att han inte skulle ge sig in på teatern.
32. Där skrek några ett, andra något annat. Folkmassan var i uppror, och de flesta visste inte ens varför de hade samlats.
33. Några ur hopen förklarade för Alexander vad saken gällde, och judarna skickade fram honom. Han gav tecken med handen och ville hålla ett försvarstal inför folket.
34. Men när de märkte att han var jude, ropade de alla i kör i ett par timmar: "Stor är efesiernas Artemis!"
35. Men stadssekreteraren lugnade folket och sade: "Efesier! Finns det någon enda människa som inte vet att efesiernas stad är vårdare av den stora Artemis tempel och hennes bild som fallit från himlen?
36. Ingen kan förneka det, och därför bör ni hålla er lugna och inte göra något förhastat.
37. Ni har dragit hit de här männen som varken har plundrat vårt tempel eller hädat vår gudinna.
38. Om nu Demetrius och hans hantverkare vill väcka åtal mot någon, så finns det domstolar och ståthållare. Där kan de anklaga varandra.
39. Och är det något mer ni vill ta upp, så ska det avgöras i den lagliga folkförsamlingen.
40. Efter det som hänt här i dag riskerar vi att anklagas för uppror. Vi kan ju inte ge något skäl om vi ska stå till svars för det här kaotiska mötet." Med dessa ord upplöste han folksamlingen.