6. Men när de gick emot honom och hånade honom, skakade han av dammet från sina kläder och sade till dem: "Ert blod ska komma över era egna huvuden. Jag är utan skuld. Från och med nu går jag till hedningarna."
7. Han gick därifrån och tog in hos Titius Justus, en man som vördade Gud och som hade ett hus alldeles intill synagogan.
8. Crispus, föreståndaren för synagogan, och hela hans familj kom till tro på Herren. Även många andra korintier som lyssnade kom till tro och döptes.
9. En natt sade Herren i en syn till Paulus: "Var inte rädd, utan tala och låt dig inte tystas!
10. Jag är med dig. Ingen ska röra dig eller skada dig, för jag har mycket folk här i staden."
11. Han stannade hos dem i ett år och sex månader och undervisade i Guds ord.
12. När Gallio var ståthållare i Achaia gick judarna till gemensamt angrepp mot Paulus och drog honom inför domstol
13. och sade: "Den här mannen förleder folk till att dyrka Gud på ett sätt som är mot lagen."
14. Paulus skulle just öppna munnen när Gallio sade till judarna: "Hade det handlat om något brott eller illdåd skulle jag naturligtvis ta upp ert klagomål, ni judar.
15. Men gäller det tvistefrågor om ord och namn och er egen lag, då får ni ta hand om det själva. I sådana tvister tänker jag inte vara domare."
16. Och han skickade ut dem från domstolen.
17. Alla grep då synagogföreståndaren Sostenes och misshandlade honom mitt framför domarsätet utan att Gallio brydde sig om det.
18. Paulus stannade i Korint ännu en tid innan han tog avsked av bröderna och avseglade mot Syrien i sällskap med Priscilla och Aquila. I Kenkrea hade han dessförinnan låtit raka sitt huvud, eftersom han avlagt ett löfte.
19. De kom till Efesos, och där lämnade han de andra. Själv gick han in i synagogan och samtalade med judarna.
20. De bad honom stanna längre, men han avböjde