22. Även folket gick till angrepp mot dem, och domarna slet av dem kläderna och befallde att de skulle piskas.
23. De fick många rapp och kastades i fängelse, och fångvaktaren fick befallning att bevaka dem noga.
24. När han nu fick en sådan befallning, satte han dem i den innersta cellen och låste fast deras fötter i stocken.
25. Vid midnatt var Paulus och Silas i bön och lovsång till Gud medan fångarna lyssnade på dem.
26. Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv så att fängelset skakades i sina grundvalar. I samma ögonblick öppnades alla dörrarna, och allas bojor lossnade och föll av.
27. Fångvaktaren vaknade, och när han fick se att fängelsedörrarna stod öppna drog han sitt svärd och skulle just ta sitt liv, eftersom han trodde att fångarna hade flytt.
28. Men Paulus ropade högt: "Gör dig inte illa! Vi är här allesammans."
29. Då bad han om ljus och rusade in och föll skräckslagen ner inför Paulus och Silas.
30. Sedan förde han ut dem och frågade: "Herrar, vad ska jag göra för att bli frälst?"
31. De svarade: "Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj."
32. Och de förkunnade Herrens ord för honom och för alla i hans familj.
33. Redan vid samma timme på natten tog fångvaktaren med dem och tvättade deras sår, och han döptes genast tillsammans med hela sin familj.
34. Sedan förde han dem upp till sin bostad och dukade ett bord, jublande glad över att han med hela sin familj hade kommit till tro på Gud.
35. När det blev dag skickade domarna sina rättstjänare och lät säga: "Frige de där människorna."
36. Fångvaktaren framförde detta till Paulus och sade: "Domarna har sänt bud att ni ska friges. Så kom nu ut och gå i frid!"