40. Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er:
41. Se, ni föraktare, häpna och gå under: jag gör en gärning i era dagar,en gärning ni aldrig kommer att tronär den berättas för er."
42. När de gick ut bad folket att de skulle tala mer om detta nästa sabbat.
43. Och när församlingen skildes åt följde många judar och gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas, som talade till dem och uppmanade dem att hålla sig till Guds nåd.
44. Följande sabbat var nästan hela staden samlad för att höra Herrens ord.
45. Men när judarna fick se allt folket fylldes de av avund, och de hånade Paulus och sade emot det som han förkunnade.
46. Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: "Guds ord måste först förkunnas för er. Men när ni avvisar det och inte anser er värdiga det eviga livet, då vänder vi oss till hedningarna.
47. För så har Herren befallt oss: Jag har satt dig till ett ljusför hednafolken,för att du ska bli till frälsningända till jordens yttersta gräns."
48. När hedningarna hörde detta blev de glada och prisade Herrens ord och kom till tro, alla som var bestämda till evigt liv.
49. Och Herrens ord spreds över hela området.
50. Men judarna hetsade upp de förnäma kvinnorna som vördade Gud och de ledande männen i staden. De satte i gång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från sitt område.
51. Då skakade de av dammet från sina fötter mot dem och fortsatte till Ikonium.
52. Och lärjungarna uppfylldes av glädje och den helige Ande.