19. Han utrotade sju folk i Kanaans land och gav deras land i arv åt sitt folk.
20. Allt detta tog omkring fyrahundrafemtio år. Därefter gav han dem domare fram till profeten Samuels tid.
21. Sedan bad de att få en kung, och Gud gav dem Saul, Kishs son, en man av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år.
22. Men Gud avsatte honom och gjorde David till kung över dem, och han gav honom sitt vittnesbörd: Jag har funnit David, Ishais son, en man efter mitt hjärta. Han ska utföra min vilja i allt.
23. Från hans efterkommande har Gud efter sitt löfte fört fram en Frälsare för Israel: Jesus.
24. Innan Jesus trädde fram hade Johannes förkunnat omvändelsens dop för hela Israels folk.
25. Och när Johannes nådde slutet av sin bana, sade han: Det ni tror jag är, det är jag inte. Men efter mig kommer en vars sandaler jag inte ens är värdig att knyta upp.
26. Bröder, söner av Abrahams släkt och ni andra som fruktar Gud! Till oss har budskapet om denna frälsning blivit sänt.
27. Jerusalems invånare och deras ledare förstod nämligen inte vem han var. När de dömde honom, uppfyllde de profeternas ord som läses varje sabbat.
28. Fast de inte fann honom skyldig till något som förtjänade döden, krävde de att Pilatus skulle avrätta honom.
29. Och när de hade fullbordat allt som var skrivet om honom, tog de ner honom från träet och lade honom i en grav.
30. Men Gud uppväckte honom från de döda,
31. och han visade sig under många dagar för dem som hade följt honom från Galileen upp till Jerusalem och som nu är hans vittnen inför folket.
32. Och nu förkunnar vi det glada budskapet för er: löftet som fäderna fick
33. har Gud uppfyllt åt oss, deras barn, genom att låta Jesus uppstå. Det står ju skrivet i andra psalmen: Du är min Son, jag har fött dig i dag.
34. Och att han har uppväckt honom från de döda för att aldrig mer återvända till förgängelsen, det har han sagt med dessa ord: Jag ska ge er de heliga och fasta nådelöften som David fick.
35. Därför säger han också på ett annat ställe: Du ska inte låta din Helige se förgängelsen.