17. Om nu Gud gav dem samma gåva som han gav oss när vi kom till tro på Herren Jesus Kristus, vem var då jag att kunna hindra Gud?"
18. När de hörde detta lugnade de sig, och de prisade Gud och sade: "Till och med åt hedningarna har Gud alltså skänkt omvändelsen som ger liv."
19. De som hade skingrats genom förföljelsen som började med Stefanus kom ända till Fenicien, Cypern och Antiokia, och de förkunnade ordet endast för judar.
20. Men bland dem fanns några från Cypern och Kyrene, och när de kom till Antiokia började de tala även till grekerna och förkunna evangeliet om Herren Jesus.
21. Och Herrens hand var med dem, och ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren.
22. Ryktet om detta nådde församlingen i Jerusalem, och man sände då Barnabas till Antiokia.
23. När han kom dit och såg vad Guds nåd hade gjort, blev han glad och uppmanade dem alla att hålla sig till Herren av hela sitt hjärta.
24. Barnabas var en god man, fylld av den helige Ande och tro. Och en stor skara fördes till Herren.
25. Därefter begav han sig till Tarsus för att söka upp Saulus.
26. Han fann honom och tog med honom till Antiokia. Under ett helt år var de tillsammans med församlingen och undervisade en stor skara. Och det var i Antiokia som lärjungarna först började kallas kristna.
27. Vid den tiden kom några profeter från Jerusalem ner till Antiokia.
28. En av dem som hette Agabus steg fram och förutsade genom Anden att en svår svält skulle drabba hela världen – den kom också under Claudius regering.