25. När Petrus skulle gå in, kom Cornelius och mötte honom och föll ner för hans fötter och tillbad.
26. Men Petrus reste honom upp och sade: "Stå upp! Jag är också bara en människa."
27. Medan han samtalade med Cornelius gick han in och fann många samlade där.
28. Han sade till dem: "Ni vet att det är förbjudet för en judisk man att umgås med eller besöka en hedning. Men Gud har visat mig att man inte ska kalla någon människa ohelig eller oren.
29. Därför tvekade jag inte heller att komma när ni sände bud efter mig. Så nu undrar jag av vilken orsak ni har bett mig komma?"
30. Cornelius svarade: "För fyra dagar sedan just vid den här tiden, den nionde timmen, var jag här hemma och bad. Då stod plötsligt en man i skinande kläder framför mig
31. och sade: Cornelius, Gud har hört din bön och kommit ihåg dina gåvor.
32. Skicka nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han är gäst i garvaren Simons hus vid havet.
33. Då skickade jag genast bud efter dig, och det var vänligt av dig att komma. Nu är vi alla här inför Gud för att höra allt som Herren har befallt dig att säga."
34. Då började Petrus tala: "Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor,
35. utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör.
36. Detta är det ord som Gud sände till Israels folk när han förkunnade frid genom Jesus Kristus. Han är allas Herre,
37. och ni känner till det som har hänt i hela Judeen, med början i Galileen efter dopet som Johannes förkunnade:
38. hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Ande och kraft. Han gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, för Gud var med honom.
39. Vi är vittnen till allt som han gjorde både i judarnas land och i Jerusalem. De hängde upp honom på trä och dödade honom,
40. men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig –
41. inte för hela folket utan för de vittnen som Gud i förväg hade utvalt, för oss som åt och drack med honom efter att han uppstått från de döda.