1. Jag hade nämligen bestämt mig för att inte komma och göra er sorgsna igen.
2. För om jag gör er sorgsna, vem kan då göra mig glad om inte just den jag gjort sorgsen?
3. Jag skrev som jag gjorde för att inte behöva komma och få sorg av dem som skulle ge mig glädje, för jag litade på att min glädje är allas er glädje.
4. Det var i djup nöd och hjärtats ångest, med många tårar, som jag skrev till er – inte för att göra er sorgsna utan för att ni skulle förstå vilken kärlek jag har till just er.
5. Om en viss person har orsakat sorg, så är det inte mig han har gett sorg utan i viss mån er alla, för att inte säga för mycket.
6. Det räcker med det straff han har fått av de flesta.
7. Nu får ni i stället förlåta och trösta honom så att han inte går under i sin djupa sorg.
8. Därför uppmanar jag er att bemöta honom med kärlek.
9. När jag skrev till er var det också för att se om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt.