22. Om någon helgar åt Herren en åker som han har köpt och som inte hör till den egendom han ärvt,
23. ska prästen räkna ut det bestämda värdet åt honom fram till jubelåret, och samma dag ska han erlägga den summa som du har bestämt. Den ska vara helgad åt Herren.
24. Men på jubelåret ska åkern gå tillbaka till den som den köpts ifrån, till den som ägde den som sin egendom.
25. När du bestämmer ett värde ska det alltid bestämmas i helgedomssiklar, sikeln räknad till tjugo gera.
26. Det som är förstfött bland boskap och som tillhör Herren redan som förstfött ska ingen helga. Vare sig det är en oxe eller ett får tillhör det redan Herren.
27. Men om det är fråga om något orent djur, ska man lösa det efter det värde du bestämmer och lägga till femtedelen av värdet. Om det inte blir löst, ska det säljas efter det värde du bestämmer.
28. Gäller det något vigt som någon har avskilt åt Herren från det han äger, antingen en människa eller ett boskapsdjur eller den åker som han har fått i arv, får det varken säljas eller lösas. Allt som är vigt är högheligt och tillhör Herren.
29. En människa som är vigd åt förintelse får aldrig lösas. Hon måste dödas.
30. Allt tionde av jorden tillhör Herren, både av markens säd och av trädens frukt. Den är helgad åt Herren.
31. Om någon vill lösa något av sitt tionde ska han lägga till femtedelen av värdet.
32. För tionde av nöt eller småboskap gäller följande: Av allt som går under herdestaven ska vart tionde djur vara helgat åt Herren.
33. Man ska inte undersöka om det är bättre eller sämre, och man får inte byta ut det. Om någon ändå byter ut djuret, ska både detta och det som har lämnats i utbyte vara helgat åt Herren. Det får inte lösas.
34. Dessa är de bud som Herren genom Mose gav Israels barn på Sinai berg.