30. Men om det inte har köpts tillbaka när ett helt år har gått ska huset, om det ligger i en stad som är omgiven av murar, förbli köparens och hans efterkommandes egendom för alltid. Det ska då inte frånträdas på jubelåret.
31. Men hus i byar som inte är omgivna av murar ska räknas till landets åkermark. De ska kunna återlösas, och på jubelåret ska de frånträdas.
32. Angående leviternas städer ska leviterna ha evig rätt att återlösa husen i de städer som är deras arvsbesittning.
33. Även om någon annan levit löser in det sålda huset i den stad där han har sin egendom ska det frånträdas på jubelåret, för husen i levitstäderna är leviternas arvsbesittning bland Israels barn.
34. Och ett fält som är betesmark utanför någon av deras städer får inte säljas, för det är deras eviga arvedel.
35. Om din broder blir fattig och inte kan försörja sig hos dig, ska du ta dig an honom. Som en främling eller inneboende ska han få leva hos dig.
36. Du ska inte ockra mot honom eller ta ränta, utan du ska frukta din Gud och låta din broder leva hos dig.
37. Du ska inte låna honom pengar mot ockerränta eller ge honom av din mat mot ränta.
38. Jag är Herren er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land för att ge er Kanaans land och vara er Gud.
39. Om din broder råkar i fattigdom hos dig och säljer sig åt dig, ska du inte låta honom utföra slavarbete.
40. Som en daglönare och en inneboende ska han vara hos dig. Fram till jubelåret ska han tjäna hos dig.
41. Då ska han lämna dig, han själv och hans barn tillsammans med honom, och han ska återvända till sin släkt och till sina fäders arvedel.
42. De är ju mina tjänare som jag har fört ut ur Egyptens land. De ska inte säljas som man säljer slavar.