10. Före den tiden fick varken människor eller djurlön för sin strävan.Ingen hade ro för sina fiender,vare sig han gick ut eller in,för jag vände alla människormot varandra.
11. Men nu är jag inte längre som i forna dagarmot dem som är kvar av detta folk,säger Herren Sebaot,
12. för nu ska det sås i frid. Vinstocken ska ge sin frukt,jorden sin grödaoch himlen sin dagg.Jag ska låta dem som är kvar av detta folk få ärva allt detta.
13. Och liksom ni, både Juda hus och Israels hus,har varit en förbannelsebland hednafolken,så ska ni nu när jag frälst erbli en välsignelse.Var inte rädda, fatta mod!
14. Så säger Herren Sebaot: Liksom jag beslöt att sända olycka över er när era fäder väckte min vrede, säger Herren Sebaot, och jag då inte ångrade det,