33. Då lät han deras dagar försvinna i tomhetoch deras år i plötslig skräck.
34. När han dräpte dem frågade de efter honom,de vände om och sökte Gud.
35. De mindes att Gud är deras klippa, att Gud den Högsteär deras befriare.
36. De försökte bedra honom med sina ord,de ljög för honom med sin tunga.
37. Deras hjärtan var inte uppriktiga mot honom,de var inte trognamot hans förbund.
38. Men han är barmhärtigoch försonar skuld,han vill inte förgöra.Ofta höll han tillbaka sin vredeoch lät inte hela sin glödbryta fram.
39. Han tänkte på att de bara är kött, en vind som försvinneroch inte kommer åter.
40. Hur ofta trotsade de honom intei öknenoch bedrövade honomi ödemarken!
41. Gång på gång frestade de Gud och kränkte Israels Helige.
42. De kom inte ihåg hans hand eller dagen då han befriade demfrån fienden,
43. då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
44. Han förvandlade deras flodertill blodså att de inte kunde drickaur bäckarna.