26. Han lät östanvinden komma från himlenoch styrde sunnanvinden ditmed sin makt.
27. Han lät kött regna över dem som stoft,bevingade fåglar som havets sand.
28. Han lät dem falla mitt i deras läger, runt omkring deras boningar.
29. De åt och blev övermätta, han lät dem få vad de haft begär till.
30. Men innan de släckt sitt begär, medan maten ännu var i deras mun,
31. kom Guds vrede över dem. Han dödade bland de starkasteoch slog ner Israels utvalda män.
32. Ändå fortsatte de att syndaoch trodde inte på hans under.
33. Då lät han deras dagar försvinna i tomhetoch deras år i plötslig skräck.
34. När han dräpte dem frågade de efter honom,de vände om och sökte Gud.
35. De mindes att Gud är deras klippa, att Gud den Högsteär deras befriare.
36. De försökte bedra honom med sina ord,de ljög för honom med sin tunga.
37. Deras hjärtan var inte uppriktiga mot honom,de var inte trognamot hans förbund.
38. Men han är barmhärtigoch försonar skuld,han vill inte förgöra.Ofta höll han tillbaka sin vredeoch lät inte hela sin glödbryta fram.