8. Se vad de spyr ut med sina munnar. De har svärd på sina läpparoch tänker: "Vem hör oss?"
9. Men du, Herre, ler åt dem.Du gör narr av alla hedningar.
10. Du min styrka, jag vill hålla mig till dig,för du, Gud, är min borg.
11. Min Gud möter mig med sin nåd, Gud låter mig semina förföljares fall.
12. Döda dem inte,då kan mitt folk glömma det.Skingra dem med din kraft,störta dem, Herre,du vår sköld!
13. Varje ord på deras läppar är en synd i deras mun.Låt dem fångas i sitt högmodav den förbannelse och lögnsom de talar.
14. Förgör dem i vrede, förgör dem så att de intefinns mer!Låt dem veta att Gud härskari Jakob och till jordensyttersta ändar. Sela
15. De kommer tillbaka mot kvällen,de morrar som hundaroch stryker runt i staden.
16. De strövar omkring efter föda, blir de inte mätta så gnyr de.
17. Men jag ska sjunga om din maktoch jubla var morgon över din nåd,för du är en borg för mig,en tillflykt när jag är i nöd.
18. Du min styrka, jag vill lovsjunga dig,för Gud är min borg,min nådige Gud.