1. En vishetspsalm av David. En bön när han var i grottan.
2. Med hög röstropar jag till Herren,med hög röstber jag Herren om nåd.
3. Jag utgjuter mitt bekymmer för honom,berättar om min nöd för honom.
4. När min ande mattas i migär du den som känner min stig.På vägen där jag gårhar de lagt snaror för mig.
5. Se på min högra sida, där finns ingensom känns vid mig.Jag har ingen tillflykt mer,ingen som frågar efter min själ.
6. Jag ropar till dig, Herre,jag säger: Du är min tillflykt,min lott i de levandes land.
7. Lyssna till mitt rop, för jag är i stor nöd.Rädda mig från mina förföljare,för de är starkare än jag.
8. För min själ ut ur fängelset, så att jag kan prisa ditt namn.De rättfärdiga ska samlasomkring mignär du visar din godhet mot mig.
Läs fullständig kapitel Psaltaren 142