Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Predikaren 2:1-16 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

1. Jag sade i mitt hjärta: Kom, jag låter dig pröva glädjen. Njut av det goda! Men också det var förgängligt.

2. Jag sade om skrattet:”Det är dårskap”,och om glädjen:”Vad tjänar den till?”

3. Jag tänkte i mitt hjärta att jag skulle liva upp min kropp med vin, medan hjärtat fick leda mig med vishet, och få grepp om dårskapen tills jag såg vad som är bäst för människors barn att göra under himlen de dagar de lever.

4. Jag tog mig an stora projekt: Jag byggde hus åt mig, jag planterade vingårdar åt mig.

5. Jag anlade trädgårdar och parker åt mig och planterade där alla slags fruktträd.

6. Jag gjorde vattendammar åt mig för att vattna en växande skog av träd.

7. Jag köpte slavar och slavinnor och fick tjänare som fötts i mitt hus. Dessutom hade jag mer boskap av oxar och får än någon före mig i Jerusalem.

8. Jag samlade också silver och guld och skatter från kungar och länder. Jag skaffade mig sångare och sångerskor och det som är mannens lust: en kvinna, ja, kvinnor.

9. Jag blev stor och överträffade alla som varit i Jerusalem före mig. Samtidigt behöll jag min vishet.

10. Allt mina ögon begärde gav jag dem. Jag nekade inte mitt hjärta någon glädje, för mitt hjärta hade glädje av all min möda, och det var lönen för all min möda.

11. Men när jag såg på allt som mina händer hade gjort och på den möda jag lagt ner, då var allt förgängligt och ett jagande efter vind. Det finns inget att vinna under solen.

12. Sedan vände jag mig för att betrakta vishet och dumhet och dårskap – för vad kan den göra som kommer efter kungen? Bara det som redan är gjort!

13. Då insåg jag att visheten är bättre än dårskapen, liksom ljuset är bättre än mörkret.

14. Den vise har ögon i sitt huvud, medan dåren vandrar i mörker. Men jag märkte att samma öde drabbar dem båda.

15. Då sade jag i mitt hjärta: Det som drabbar dåren ska drabba mig också. Vad har jag då för nytta av all min vishet? Och jag sade i mitt hjärta: Också det är förgängligt.

16. För varken den vise eller dåren minns man för evigt. I kommande dagar är båda snart glömda. Och hur dör den vise? Som dåren!

Läs fullständig kapitel Predikaren 2