4. men till sist blir hon bitter som malört,vass som ett tveeggat svärd.
5. Hennes fötter styr ner mot döden, till dödsriket drar hennes steg.
6. På livets väg tänker hon inte, hennes stigar leder vilseutan att hon märker det.
7. Lyssna nu på mig, barn,vik inte bort från min muns ord.
8. Låt din väg gå långt från henne, kom inte nära dörren till hennes hus.
9. Annars får du ge din kraft åt andra, dina år åt en grym herre.
10. Främlingar mättar sig av din rikedomoch ditt arbetes frukt hamnari en annans hus.
11. Till slut ska du sucka, när din kropp och ditt hulltynar bort,
12. och säga: ”Hur kunde jag hata förmaning,hur kunde mitt hjärtaförakta tillrättavisning!
13. Varför lyssnade jag inte till mina lärares röst?Varför vände jag inte mitt öratill dem som undervisade mig?