2. De fromma är försvunna från jorden,ingen bland människorna är ärlig.Alla ligger de på lur efter blod,var och en vill fånga den andrei sitt nät.
3. Deras händer är skickliga på att göra det onda.Fursten begär gåvoroch domaren mutor,den mäktige krävervad han vill ha.Så gör de gemensam sak.
4. Den bäste bland dem är som ett törnsnår,den ärligaste värreän en törnhäck.Det kommer en dagför dina väktare,din räkenskapsdag.Då grips de av förvirring.
5. Tro inte på en vän, lita inte på en förtrogen.Vakta din muns dörrarför henne som vilar i din famn,
6. för sonen föraktar sin far, dottern trotsar sin mor,sonhustrun sin svärmor,och var och en har sin egen familjtill fiender.
7. Men jag ska skåda efter Herren, jag ska hoppaspå min frälsnings Gud.Min Gud ska höra mig.
8. Gläd dig inte över mig, du min fiende.Har jag fallitska jag resa mig igen,sitter jag i mörkretär Herren mitt ljus.
9. Eftersom jag syndat mot Herren ska jag bära hans vredetills han tar sig an min sakoch skaffar mig rätt.Han ska föra mig ut i ljuset,och jag ska se hans rättfärdighet.
10. Min fiende ska se det och täckas av skam,hon som sade till mig:”Var är nu Herren din Gud?”Mina ögon ska se på henne,hur hon trampas nersom smuts på gatan.