2. Sions ädlaste söner skattades som fint guld.Nu räknas de som lerkärl,som verk av krukmakarhänder.
3. Till och med schakaler räcker fram sina spenaroch låter ungarna dia,men dottern mitt folk har blivit grym,som strutsen i öknen.
4. Dibarnets tunga fastnar i gommen av törst.Små barn ber om bröd,men ingen ger dem något.
5. De som förr åt läckerheter tynar bort på gatorna.De som växte upp i purpurligger nu i dyn.
6. Missgärningen hos dottern mitt folk är större än synden i Sodom,som ödelades på ett ögonblickutan att röras av människohänder.
7. Hennes furstar glänste mer än snö, de var vitare än mjölk,deras kroppar var rödare än korall,deras gestalter var som safir.
8. Nu är deras ansikten mörkare än sot, man känner inte igen dempå gatorna.Deras hud stramar över benen,den är torr som trä.
9. Lyckligare var de som dödades med svärdän de som nu dödas av hunger,som tynar bort i plågaav brist på markens frukter.
10. Med egna händer har ömsinta mödrar kokat sina barnför att ha dem till födanär dottern mitt folk gick under.
11. Herren tömde ut sin vrede, han öste ut sin vredesglöd.I Sion tände han en eldsom förtärde dess grundvalar.
12. Ingen av jordens kungar hade trott det,ingen av världens invånare,att någon ovän eller fiendeskulle komma ingenom Jerusalems portar.
13. Det kom för hennes profeters synder och hennes prästers missgärningar,för att de spillde rättfärdigas bloddär inne i staden.
14. Som blinda irrar de på gatorna, fläckade av blodså att ingen vågar röraderas kläder.
15. ”Bort! Oren!” ropar man till dem.”Bort, bort! Rör dem inte!”De flyr, de irrar omkring.Bland hednafolken säger man:”Här får de inte bo längre.”
16. Herren själv har skingrat dem, han vill inte ta sig an dem mer.Prästerna får ingen respekt,de äldre får ingen barmhärtighet.
17. Våra ögon sviker oss när vi förgäves söker efter hjälp.Vi har spanat och spanatefter ett folk som ändå inte kanrädda oss.