24. När Israel hade dödat Ais alla invånare ute på fältet och i öknen dit de förföljt dem, och alla hade fallit för svärd och blivit nergjorda, vände alla israeliterna tillbaka till Ai och slog det med svärd.
25. De som föll den dagen, män och kvinnor, utgjorde 12 000 personer, allt folket i Ai.
26. Josua drog inte tillbaka sin hand som han räckt ut spjutet med förrän alla Ais invånare hade blivit tillintetgjorda.
27. Bara boskapen och bytet som Israel hade tagit från den staden behöll man, enligt den befallning Herren hade gett Josua.
28. Och Josua brände Ai och gjorde det till en grushög för evig tid, till en ödemark, som det är ännu i dag.
29. Kungen i Ai lät han hänga upp på en påle, och där fick han hänga till kvällen. När solen gick ner tog man på Josuas befallning ner hans döda kropp från pålen och kastade den vid ingången till stadsporten. De reste ett stort stenröse över den, och det finns kvar än i dag.
30. Vid den tiden byggde Josua ett altare åt Herren, Israels Gud, på berget Ebal,
31. så som Herrens tjänare Mose hade befallt Israels barn och det var föreskrivet i Moses lagbok: ett altare av ohuggna stenar som inte var bearbetade med järn. På det offrade de brännoffer åt Herren och slaktade gemenskapsoffer.
32. Där på stenarna lät Josua göra en avskrift av den lag som Mose hade skrivit inför Israels barn.
33. Hela Israel med dess äldste och förmän och domare stod på båda sidor om arken, med de levitiska prästerna som bar Herrens förbundsark framför sig. Den ena hälften av folket, både främlingar och infödda, stod vänd mot berget Gerissim och den andra hälften mot berget Ebal, i enlighet med vad Herrens tjänare Mose tidigare hade befallt för att välsigna Israels folk.
34. Därefter läste han upp alla lagens ord, välsignelsen och förbannelsen, allt så som det var skrivet i lagboken.