5. Männen i Ai dödade omkring trettiosex man av dem och förföljde de andra utanför stadsporten ända till Shebarim och slog dem på sluttningen där. Då smälte folkets hjärta och blev som vatten.
6. Josua rev sönder sina kläder och föll ner på sitt ansikte på marken framför Herrens ark. Där låg han till kvällen, tillsammans med Israels äldste. De strödde stoft på sina huvuden,
7. och Josua sade: ”O, Herre Gud, varför har du fört detta folk över Jordan för att ge oss i amoreernas hand och förgöra oss? Om vi bara hade nöjt oss med att stanna på andra sidan Jordan!
8. O, Herre, vad ska jag säga, när Israel har vänt ryggen åt sina fiender?
9. När kananeerna och landets alla invånare får höra detta kommer de att omringa oss och utrota vårt namn från jorden. Vad vill du göra för ditt stora namns skull?”
10. Då svarade Herren Josua: ”Res dig upp! Varför ligger du där på ditt ansikte?
11. Israel har syndat, de har brutit mot mitt förbund som jag ingått med dem. De har tagit av det som var vigt åt förintelse, de har stulit, ljugit och lagt det stulna bland sina egna ägodelar.
12. Därför kan inte Israels barn stå emot sina fiender, utan de måste fly för dem, för de har själva blivit vigda åt förintelse. Jag kommer inte att vara med er längre ifall ni inte får bort det vigda från er.
13. Res dig, helga folket och säg: Helga er till i morgon, för så säger Herren, Israels Gud: Det finns något som är vigt åt förintelse hos dig, Israel. Du kan inte stå emot dina fiender förrän ni avlägsnar det ifrån er.
14. Tidigt i morgon ska ni träda fram, stam efter stam. I den stam som Herren pekar ut ska släkt efter släkt träda fram. I den släkt som Herren pekar ut ska familj efter familj träda fram. I den familj som Herren pekar ut ska man efter man träda fram.
15. Den som blir utpekad med det som är vigt åt förintelse ska brännas i eld med allt vad han har, därför att han har brutit mot Herrens förbund och gjort vad som är en dårskap i Israel.”
16. Tidigt nästa morgon lät Josua Israel träda fram, stam efter stam, och Juda stam blev utpekad.
17. När han lät Juda släkter träda fram pekade han ut seraiternas släkt. När han lät seraiternas släkt träda fram, man efter man, blev Sabdi utpekad.
18. När han lät dennes familj träda fram, man efter man, blev Akan utpekad. Han var son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera av Juda stam.
19. Då sade Josua till Akan: ”Min son, ge ära åt Herren, Israels Gud, och bekänn inför honom. Säg mig vad du har gjort och dölj inget för mig.”
20. Akan svarade Josua: ”Det är sant. Jag har syndat mot Herren, Israels Gud. Detta är vad jag gjort:
21. Jag såg bland bytet en dyrbar mantel från Shinar och tvåhundra siklar silver och en guldplatta som vägde femtio siklar, och jag fick begär till det och tog det. Det är gömt i jorden inne i mitt tält med silvret underst.”
22. Då sände Josua några budbärare som skyndade bort till tältet, och där låg det stulna med silvret underst.