21. Men folket sade till Josua: ”Nej, vi vill tjäna Herren!”
22. Då sade Josua till folket: ”Ni är nu själva vittnen mot er, att ni har valt Herren för att tjäna honom.” De svarade: ”Ja.”
23. Han sade: ”Gör er då av med de främmande gudar som ni har bland er, och vänd era hjärtan till Herren, Israels Gud!”
24. Folket svarade Josua: ”Herren vår Gud vill vi tjäna, och hans röst vill vi lyda.”
25. Den dagen slöt Josua ett förbund med folket och gav dem lag och rätt i Shekem.
26. Josua nertecknade allt detta i Guds lagbok. Han tog en stor sten och reste den där under terebinten som stod vid Herrens helgedom.
27. Och Josua sade till allt folket: ”Se, denna sten ska vara vittne mot oss, för den har hört alla de ord som Herren har talat med oss. Den ska vara vittne mot er så att ni inte förnekar er Gud.”
28. Sedan lät Josua folket gå, var och en till sin arvedel.
29. En tid härefter dog Herrens tjänare Josua, Nuns son, hundratio år gammal.
30. Och man begravde honom på hans arvedels område, i Timnat-Sera i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaash.
31. Och Israel tjänade Herren så länge Josua levde och så länge de äldste levde, de som var kvar efter Josua och kände till alla de gärningar som Herren hade gjort för Israel.
32. Josefs ben, som Israels barn hade fört upp ur Egypten, begravde de i Shekem, på den mark som Jakob hade köpt av barnen till Hamor, Shekems far, för hundra kesitor. Josefs barn fick detta till arvedel.