14. De bryter fram som genom en bred rämna,de vältrar sig fram mellan ruinerna.
15. Fasor väller över mig, min ära rycks bort som en stormoch min räddning har försvunnitsom ett moln.
16. Nu utgjuter sig min själ inom mig,och plågans dagar håller mig fast.
17. Natten borrar i mina ben, den gnagande pinan tar ingen vila.
18. Med stor kraft griper han min mantel, han fattar mig i min livklädnad.
19. Han har vräkt mig ner i dyn, och jag liknar stoft och aska.
20. Jag ropar till dig,men du svarar mig inte.Jag reser mig upp,men du bara ser på mig.
21. Du har blivit grym mot mig, med din starka handansätter du mig.
22. Du lyfter upp mig till vinden och för mig bort,du skakar mig i stormen.
23. Jag vet att du vill föra mig till döden, till den boning där allt levandesamlas.
24. Men räcker man inte ut handennär man faller,ropar man inte efter hjälpnär olyckan kommer?