18. Även små barn föraktar mig, så snart jag reser mig hånar de mig.
19. För alla mina vänner är jag avskyvärd,de jag älskade har vänt mig ryggen.
20. Mina ben tränger ut genom hud och kött,jag har bara tandköttet kvar.
21. Var barmhärtiga, ni mina vänner,var barmhärtiga mot mig,för Guds hand har slagit mig.
22. Varför förföljer ni mig som Gud gör?Blir ni aldrig mätta av mitt kött?
23. O, att mina ord skulle skrivas ner, att de skulle nertecknas i en bok
24. och för evigt ristas in i klippan med järnstift och bly!
25. Men jag vet att min återlösare lever, att han till sist ska träda framöver stoftet.
26. När sedan min sargade hud är borta,ska jag i mitt kött skåda Gud.