8. Han sade: "De är ju mitt folk, barn som inte ska svika."Och han blev deras frälsare.
9. I all deras nöd var ingen verklig nöd,hans ansiktes ängel frälste dem.I sin kärlek och medömkanåterlöste han dem,han lyfte upp dem och bar demständigt i forna dagar.
10. Men de var upproriskaoch bedrövade hans helige Ande.Därför blev han deras fiende,han stred själv mot dem.
11. Då tänkte hans folk på gångna tider,de tänkte på Mose:Var är nu han som förde demupp ur havet,tillsammans med herdenför hans hjord?Var är han som lade sin helige Andei deras bröst,
12. han som lät sin härliga arm gå fram vid Moses högra sida,han som klöv vattnet framför democh gjorde sig ett evigt namn,
13. han som förde dem genom djupen så att de likt springare i ökneninte stapplade?
14. Som när boskap går ner i dalen fördes de av Herrens Ande till ro.Så ledde du ditt folkoch gjorde dig ett härligt namn.
15. Blicka ner från himlen,se till oss från din heliga och härliga boning!Var är nu din lidelseoch din kraft?Ditt hjärtas ömhetoch din barmhärtighethar dragit sig tillbaka från mig.
16. Du är ju vår Far! Abraham vet inte om oss,Israel känner oss inte.Men du, Herre, är vår Far.Vår Återlösare av evighetär ditt namn.
17. Varför, o Herre, låter du oss gå vilse från dina vägar,och varför förhärdar duvåra hjärtanså att vi inte fruktar dig?Vänd tillbaka,för dina tjänares skull,för din arvedels stammars skull.
18. En kort tid ägde ditt heliga folksitt land.Våra fiender trampade nerdin helgedom.
19. Vi har blivit som de som du aldrig har varit herre över,som inte har uppkallatsefter ditt namn.