1. Den rättfärdige går under, men ingen bryr sig om det.Fromma människor rycks bort,utan att någon inseratt den rättfärdige tas bortför att slippa ondskan.
2. Han går in i friden. De som vandrar sin väg rakt framkommer till vila på sina läger.
3. Men ni, kom fram hit,ni söner till spåkvinnor,ni barn till äktenskapsbrytareoch prostituerade.
4. Vem gör ni er lustiga över? Mot vem spärrar ni upp munnenoch räcker ut tungan?Är ni inte upprorets barn,lögnens avkomma,
5. ni som under alla gröna träd brinner av lust till avgudarna,ni som slaktar era barn i dalarnanere i bergsklyftorna.
6. Ravinens hala stenar är din del, de, just de, är din lott.Åt dem utgjuter du dryckesofferoch bär fram matoffer.Ska jag vara nöjd med sådant?
7. Du ordnade din bädd på höga och stora berg,dit gick du för att offra slaktoffer.
8. Bakom dörren och dörrposten satte du ditt minnestecken.Du övergav mig, klädde av dig,steg upp i din sängoch gjorde den rymlig.Du ingick förbund med demsom du älskade att gå i säng med,du såg dem nakna.
9. Du gick till kungen med olja och använde mångaväldoftande salvor.Du sände dina budbäraretill fjärran land,ja, ända ner till dödsriket.
10. Du blev trött av din långa färd, men du sade inte: "Det är lönlöst."Så länge du kunde röra din hand,mattades du inte.
11. Vem var du rädd för och fruktade,eftersom du bedrog mig?Du har inte kommit ihåg migeller brytt dig om mig.Jag har varit tyst,och det sedan länge –är det därför du inte fruktar mig?