7. Hör på mig,ni som känner rättfärdigheten,du folk som har min undervisningi ditt hjärta.Var inte rädda för människors hån,frukta inte deras förolämpningar,
8. för mal ska förtära dem som en klädnad,mott ska äta dem som ylle.Men min rättfärdighetska bestå för evigt,min frälsning från släkte till släkte.
9. Vakna, vakna, klä dig i kraft,du Herrens arm!Vakna som i forna dagar,i gångna tider.Var det inte dusom högg Rahab i bitar,som genomborrade draken?
10. Var det inte du som torkade ut havet,det stora djupets vatten,och gjorde havsdjupen till en vägdär de återlösta kunde gå fram?
11. Så ska Herrens friköpta vända hem och komma till Sion med jubel.Evig glädje ska kröna deras huvuden,de ska få fröjd och glädje,men sorg och suckan ska fly.
12. Jag, jag är den som tröstar er.Vem är då du, att du fruktarmänniskor som ska dö,människobarn som torkar som gräs,
13. att du glömmer Herren din Skapare som har spänt ut himlenoch lagt jordens grund,att du ständigt dagen långär rädd för förtryckarens vrede,när han är redo att fördärva?Var är nu förtryckarens vrede?
14. Snart blir fången fri. Han ska inte dö och läggas i graven,han ska inte lida brist på bröd.
15. Jag är Herren din Gud, han som rör upp havetså att dess vågor dånar,Herren Sebaot är hans namn.
16. Jag har lagt mina ord i din mun och täckt dig med skugganav min hand,för att plantera himlenoch grunda jordenoch säga till Sion: Du är mitt folk.
17. Vakna, vakna! Res dig, Jerusalem, du som av Herrens handhar fått dricka hans vredes bägare,du som har tömt berusningens bägaretill sista droppen.
18. Av alla de söner hon fött var det ingen som ledde henne,av alla de söner hon fostratvar det ingen som tog hennei handen.
19. Dubbel olycka har drabbat dig, vem har medkänsla med dig?Förödelse och förstöring,svält och svärd –hur ska jag trösta dig?