9. Ni kvinnor som är så säkra, res er upp och hör min röst!Ni självsäkra döttrar,lyssna till mina ord!
10. När dagar lagts till år ska ni darra, ni som är så sorglösa,för vinskörden uteblir,ingen fruktskörd kommer mer.
11. Bäva, ni säkra, darra, ni sorglösa,lägg av era kläder och blotta er,bär säcktyg runt era höfter!
12. Slå er mot brösten och klaga över de vackra fälten,över de fruktbara vinstockarna,
13. över mitt folks åkrar där törne och tistel skjuter upp,över glädjens alla boningari den yra staden.
14. För palatset blir övergivet, den folkrika staden lämnas öde.Ofelhöjden med tornet förvandlastill grotthålor för evigt,till glädje för vildåsnoroch bete för hjordar –
15. tills Anden från höjden blir utgjuten över ossoch öknen blir ett bördigt fält,och det bördiga fälteträknas som skog.
16. Då ska rätten ta sin boning i öknen, rättfärdigheten bopå det bördiga fältet.
17. Rättfärdighetens frukt ska vara frid,och rättfärdighetens verk vara ro och trygghet för evigt.
18. Mitt folk ska bo i fridfulla hem, i trygga boningaroch på säkra viloplatser.
19. Men hagel ska falla när skogen fälls, och staden ska blidjupt ödmjukad.
20. Lyckliga är ni som kan så vid alla vattenoch låta oxen och åsnanfritt ströva omkring.