16. Herre, i nöden sökte de dig, de utgöt tysta bönernär din tillrättavisning drabbade dem.
17. Som en havande kvinna våndas när hon är nära att födaoch ropar ut sin smärta,så är det med oss inför dig, Herre.
18. Vi var havande och våndades, men vi födde vind.Vi har inte gett landet frälsning,och ingen föds till att bo på jorden.
19. Dina döda ska bli levande,mina dödas kroppar ska uppstå.Vakna upp och jubla,ni som bor i stoftet,för din dagg är ljusets dagg,och jorden ska ge igen de avsomnade.
20. Kom, mitt folk, och gå in i dina kamrar,stäng igen dörrarna efter dig.Göm dig ett litet ögonblicktills vreden har gått förbi.
21. För se, Herren kommer ut ur sin boningför att straffa jordens invånare för deras missgärning.Jorden ska blotta sina blodskulderoch inte längre dölja sina dräpta.