1. O, att mitt huvud vore en vattenbrunnoch mina ögon en källa av tårar!Då skulle jag gråta dag och nattöver de slagnahos dottern mitt folk.
2. O, att jag hade en viloplats i öknen,så att jag kunde lämna mitt folkoch gå bort från dem,för de är alla äktenskapsbrytare,en samling trolösa.
3. De spänner sin tunga som en pilbåge, lögn och inte sanninghärskar i landet.De går från illdåd till illdåd,mig vill de inte veta av,säger Herren.
4. Var och en ska vara på sin vaktför sin vän,ingen kan litaens på sin bror,för varje bror är en listig bedragareoch varje vän går med förtal.
5. Var och en sviker sin vän, ingen talar sanning.De lär sina tungor att tala lögn,de tröttar ut sig med att göra illa.
6. Du bor mitt ibland svek, i sin svekfullhet vill de inteveta av mig, säger Herren.
7. Därför säger Herren Sebaot så:Se, jag smälter dem och prövar dem,för vad annat kan jag göramed dottern mitt folk?
8. Deras tunga är en mördande pil, deras mun talar svek.De talar vänligt till sin nästa,men i hjärtat lägger de fällorför honom.
9. Skulle jag inte straffa dem för sådant? säger Herren.Skulle jag inte hämnaspå ett sådant folk som detta?
10. Jag vill gråta och sjunga sorgesångöver bergen,jag vill höja sorgesångöver betesmarkerna i öknen,för de är förbrända,ingen går fram där mer,och inga läten av boskaphörs längre.Både himlens fåglaroch de vilda djuren har flytt,de är alla borta.
11. Jag ska göra Jerusalem till ett stenröse,till en boning för schakaler,och Juda städer till en ödemarkdär ingen bor.