1. På den tiden, säger Herren, ska man kasta ut Juda kungars och furstars ben, prästernas och profeternas ben och Jerusalems invånares ben ur deras gravar
2. och strö ut dem inför solen och månen och himlens alla stjärnor som de har älskat, dyrkat och följt, sökt och tillbett. De ska inte samlas ihop eller begravas, de ska bli gödsel på marken.
3. Alla som blir kvar av detta onda släkte ska hellre vilja dö än leva, vart jag än fördriver dem, säger Herren Sebaot.
4. Säg också till dem: Så säger Herren: Om någon faller,reser han sig då inte igen?Och om någon går vilse,vänder han då inte om?
5. Varför vänder de sig ständigt bort, detta Jerusalems folk?De håller fast vid sitt svek,de vägrar att vända om.
6. Jag har lyssnat och hört efter. De talar det som inte är rätt.Ingen enda ångrar sin ondska,ingen säger: ”Vad har jag gjort?”Alla viker av i egen riktning,likt hästar som störtar sig uti striden.
7. Till och med storken under himlenvet sin bestämda tid,och turturduvan, svalan och trananpassar tidennär de ska komma tillbaka.Men mitt folkkänner inte Herrens domslut.