19. Hör du jord: Se, jag ska låta olycka drabba detta folk,frukten av deras tankar,eftersom de inte har lyssnatpå mina ordutan förkastat min lag.
20. Vad bryr jag mig om rökelse från Sabaeller finaste kalmusfrån fjärran land?Era brännoffer har jag inte behag tilloch era slaktoffer tycker jag inte om.
21. Därför säger Herren så: Se, jag ska lägga stötestenarframför detta folk,och på dem ska fäder och sönersnubbla tillsammans,grannar och vänner förgås.
22. Så säger Herren:Se, ett folk kommer från landet i norr,ett stort hednafolk reser sigvid jordens yttersta ände.
23. De bär båge och lans, de är grymma och skoningslösa.Deras röst är som havets dån,och på sina hästar rider de fram,rustade som kämpar till stridmot dig, dotter Sion.
24. Vi har hört ryktet om dem. Våra händer sjunker ner,ängslan griper oss,ångest som hos en barnaföderska.
25. Gå inte ut på fältet och vandra inte på vägen,för fiendens svärd är därmed skräck från alla sidor.
26. Du, mitt folk, min dotter, klä dig i säcktyg, rulla dig i aska,sjung sorgesång som efter ende sonenoch håll bitter dödsklagan.Plötsligt drabbar oss fördärvaren.
27. Jag har satt dig att pröva mitt folkoch gjort dig till en fast borg,för att du ska lära kännaoch pröva deras väg.
28. Alla är de förhärdade rebeller som går med förtal,de är som koppar och järn,allihop är fördärvare.
29. Blåsbälgen pustar, men ur elden kommer bara bly.Mer rening är meningslös,de onda rensas inte ut.
30. ”Förkastat silver” kallar man dem, för Herren har förkastat dem.