6. Mitt folk var förlorade får.Deras herdar vilseledde democh lät dem irra omkring på bergen.De strövade från berg till höjdoch glömde sin viloplats.
7. Alla som träffade på dem slukade dem,och deras motståndare sade:”Vi är utan skuld.”Det hände för att de hade syndatmot Herren, rättfärdighetens boning,mot Herren, deras fäders hopp.
8. Fly ut ur Babel,dra bort från kaldeernas landoch var som bockar framför hjorden.
9. För se, jag ska väcka från nordlandeten mängd stora hednafolkoch föra dem upp mot Babel.De ska rusta sig till strid mot det,från det hållet ska det erövras.Deras pilar ska varasom en skicklig hjältes,ingen vänder tomhänt tillbaka.
10. Kaldeen ska plundras, plundrarna ska alla få nog,säger Herren,
11. för ni gladde er och jublade när ni skövlade min arvedel.Ni hoppade som kvigor på tröskplatsenoch frustade som hingstar.
12. Er mor ska ändå stå med djup skam, hon som har fött er ska få skämmas.Se, sist av hednafolkenska hon bli en ödemark,ett torrt land och en öken!
13. På grund av Herrens vrede ska det ligga obebottoch helt öde.Var och en som går förbi Babelska häpna och visslavid tanken på alla dess plågor.
14. Rusta er till strid mot Babelfrån alla sidor, ni som spänner båge.Skjut på henne,spar inte på pilarna,för hon har syndat mot Herren.