3. För se, dagar ska komma, säger Herren, då jag gör slut på fångenskapen för mitt folk Israel och Juda, säger Herren. Jag ska låta dem komma tillbaka till det land som jag gav deras fäder. Och de ska ta det i besittning.”
4. Detta är vad Herren har talat om Israel och Juda.
5. Så säger Herren:Rop av förfäran har vi hört,fruktan och ingen frid.
6. Fråga och tänk: Brukar män föda barn?Varför ser jag då alla mänmed händerna på höfternasom kvinnor i barnsnöd?Varför har alla ansiktenblivit så dödsbleka?
7. Ve! Detta är en stor dag, den liknar ingen annan.Det är en tid av nöd för Jakob,men han ska bli räddad ur den.
8. Och det ska ske på den dagen,säger Herren Sebaot,att jag ska ta oket från din nackeoch bryta sönder detoch slita av dina band.Inga främlingar ska längretvinga honom att tjäna dem,
9. utan de ska tjäna Herren sin Gud och David sin kung,som jag ska låta uppstå åt dem.
10. Så var inte rädd,min tjänare Jakob, säger Herren,och var inte förskräckt, Israel.För jag ska rädda digur landet i fjärranoch dina efterkommande ur landetdär de är fångna.Jakob ska komma tillbakaoch leva i fred och trygghet,och ingen ska skrämma honom.
11. För jag är med dig, säger Herren, för att rädda dig.Jag ska göra slut på alla de folkbland vilka jag spritt ut dig.Men dig ska jag inte göra slut på,bara tukta dig med rättvisa,för helt ostraffadkan jag inte lämna dig.
12. För så säger Herren:Obotlig är din skada,oläkligt ditt sår.
13. Ingen tar sig an din sak för att se om ditt sår.Det finns inga läkemedeloch ingen läkedom för dig.
14. Alla dina älskare har glömt dig, de frågar inte efter dig,för jag har slagit digmed en fiendes slag.Jag har tuktat dig hårt,för din skuld är storoch dina synder många.
15. Varför ropar du över din skada? Obotlig är din plåga.Därför att din skuld är storoch dina synder mångahar jag gjort dig detta.
16. Men nu ska alla som ätit av digbli uppätna,och alla dina motståndareska allihop gå i fångenskap.De som har skövlat digska bli skövlade,och alla som har plundrat digska jag lämna till plundring.