6. I kung Josias tid sade Herren till mig: Har du sett vad det avfälliga Israel har gjort? Hon gick upp på alla höga berg och bort under alla gröna träd och bedrev otukt.
7. Jag tänkte att hon skulle vända tillbaka till mig när hon hade gjort allt detta. Men hon vände inte tillbaka. Hennes otrogna syster Juda såg det.
8. Och jag såg att fastän jag hade skilt mig från det avfälliga Israel och gett henne skilsmässobrev på grund av hennes äktenskapsbrott, så skrämdes ändå inte hennes otrogna syster Juda av det. Hon gick också bort och bedrev otukt,
9. hon orenade landet med sin lättsinniga otukt och begick äktenskapsbrott med sten och trä.
10. Och trots allt detta vände hennes otrogna syster Juda inte tillbaka till mig av hela sitt hjärta, utan bara i hyckleri, säger Herren.
11. Herren sade till mig: Det avfälliga Israel har visat sig mer rättfärdigt än det otrogna Juda.
12. Gå norrut och predika: Vänd om Israel, du avfälliga, säger Herren. Då ska jag inte längre se på er med ovilja, för jag är nådig, säger Herren, och ska inte vara vred för evigt.
13. Bekänn nu din missgärning, att du har avfallit från Herren din Gud och löpt hit och dit efter främmande gudar under alla gröna träd. Du har inte lyssnat till min röst, säger Herren.
14. Vänd om, ni avfälliga barn, säger Herren, för jag är er rätte herre. Och jag ska hämta er, en från varje stad och två från varje släkt, och föra er till Sion.
15. Jag ska ge er herdar efter mitt hjärta, och de ska föra er i bet med förstånd och insikt.
16. När ni på den tiden förökar er och blir fruktsamma i landet, säger Herren, då ska man inte tala om Herrens förbundsark mer eller tänka på den. Man ska inte komma ihåg den eller sakna den, och man ska inte göra någon ny.
17. På den tiden ska man kalla Jerusalem ”Herrens tron”, och alla hednafolk ska samlas där för att ära Herrens namn i Jerusalem. Och de ska inte mer följa sina onda och hårda hjärtan.
18. På den tiden ska Juda hus gå till Israels hus, och tillsammans ska de komma från landet i norr till det land som jag gav era fäder till arvedel.
19. Jag sade:Vilken plats ska jag inte låta digfå bland barnen,och vilket ljuvligt landska jag inte ge dig,den allra härligaste arvedelbland folken.Och jag sade:Då ska ni kalla mig Faroch inte vända er bortfrån mig mer.
20. Men som när en hustruär otrogen mot sin man,så har ni, Israels hus,varit otrogna mot mig, säger Herren.
21. Därför hörs rop på de kala höjderna, gråt och böner från Israels barn,för de har gått på villovägaroch glömt Herren sin Gud.