7. Du, Herre, övertalade mig, och jag lät mig övertalas.Du grep migoch besegrade mig.Jag har blivit till ständigt åtlöje,alla hånar mig.
8. Så ofta jag talar måste jag klaga, ropa över våld och förtryck,för Herrens ord drar spott och speöver mig dagen lång.
9. Men jag tänkte:Jag vill glömma honomoch inte mer tala i hans namn.Då blev det som en brinnande eldi mitt hjärta, instängd i mitt inre.Jag ansträngde mig att hålla den innemen lyckades inte.
10. Jag hör många förtala mig,det är skräck från alla håll:”Ange honom!””Ja, vi ska ange honom!”Alla som stått mig näraväntar på att jag ska falla.”Kanske låter han lura sig,så kan vi besegra honomoch ta hämnd på honom.”
11. Men Herren är med migsom en mäktig hjälte.Därför ska mina förföljare fallaoch inte besegra mig.De ska stå där med stor skam,för de har handlat utan förstånd.De ska drabbas av evig vanärasom inte ska glömmas.
12. Herre Sebaot, du prövar den rättfärdige,du ser hjärtan och njurar.Låt mig se din hämnd på dem,för jag har överlämnat min saktill dig.
13. Sjung till Herren, lova Herren, för han räddar den fattiges själur de ondas hand.
14. Förbannad är den dagdå jag föddes!Låt inte dagen då min morfödde mig bli välsignad!