1. Detta är Herrens ord till Jeremia angående torkan.
2. Juda sörjer, dess portar tynar bort,de lutar sig sörjande mot jordenoch ett sorgerop stiger uppfrån Jerusalem.
3. De mäktiga sänder sina tjänare efter vatten,men när de kommer till dammarnafinner de inget vattenutan måste vända tillbakamed tomma kärl.De är skamsna och förtvivladeoch täcker huvudet.
4. Marken spricker eftersom det inte regnar i landet.Jordbrukarna står med skamoch täcker sina huvuden.
5. Även hinden på fältetöverger sin nyfödda kalv,eftersom det inte finns något grönt.
6. Vildåsnorna står på höjderna och flämtar efter luft som schakaler.Deras ögon är matta,för det finns inget gräs.
7. Våra missgärningar vittnar mot oss,men grip in ändå,för ditt namns skull, Herre.Gång på gång har vi avfallitoch syndat mot dig.
8. Du Israels hopp, dess frälsare i nödens tid,varför är du som en främling i landet,en vandraresom bara stannar för en natt?
9. Varför är du som en rådlös man, som en hjältesom inte kan hjälpa?Du finns ju mitt ibland oss, Herre,och vi är uppkalladeefter ditt namn.Överge oss inte!
10. Så säger Herren om detta folk:De vill gärna driva omkringpå det sättet,de håller inte sina fötter i styr.Därför har Herren intebehag till dem.Han minns nu deras missgärningoch ska straffa demför deras synder.