7. Jag har övergett mitt hus,lämnat mitt arvoch gett min älskadei fiendens hand.
8. Min arvedel blev som ett lejon i skogen mot mig.Hon höjde sin röst mot mig,därför hatar jag henne.
9. Min arvedel har blivit för mig som en spräcklig rovfågelsom angrips av andra rovfåglarrunt omkring.Gå och samla markens alla djuroch låt dem komma för att äta!
10. Många herdarhar fördärvat min vingårdoch trampat ner mitt land.De har gjort mitt härliga landtill en öde öken, till en ödemark.
11. Sörjande och öde ligger det framför mig.Hela landet ligger öde,för ingen bryr sig om det.
12. Över alla kala höjder i öknen rycker plundrare fram,för Herrens svärd slukar alltfrån landets ena ändetill den andra.Ingen kan känna sig trygg.
13. De har sått vete men skördat törne. Förgäves tröttar de ut sig.Ni kommer att skämmas över er grödapå grund av Herrens brinnande vrede.
14. Så säger Herren om alla onda grannar som förgriper sig på det arv jag har gett mitt folk Israel: Se, jag ska rycka bort dem ur deras land och rycka undan Juda hus ifrån dem.
15. Men när jag har ryckt bort dem, ska jag åter förbarma mig över dem och låta dem komma tillbaka, var och en till sin arvedel, var och en till sitt land.
16. Om de då verkligen lär sig mitt folks vägar så att de svär vid mitt namn: ”Så sant Herren lever”, liksom de förut lärde mitt folk att svära vid Baal, då ska de bli upprättade mitt ibland mitt folk.
17. Men om de inte vill lyssna ska jag fullständigt rycka bort det folket och förgöra det, säger Herren.