13. För du, Juda, har lika många gudar som du har städer. Och så många gator som det finns i Jerusalem, så många altaren har ni satt upp åt skammens gud – altaren där ni tänder rökelse åt Baal.
14. Du ska inte be för detta folk, och inte komma med klagan eller förbön för dem. För jag kommer inte att lyssna på dem när de ropar till mig i sin olycka.
15. Vad har min älskade i mitt hus att göra, när hon gör så många skamliga saker? Kan heligt offerkött avvärja din olycka från dig? Då kunde du jubla.
16. Ett grönskande vackert olivträd med härliga frukter, så kallade Herren dig. Men nu har han med ett väldigt dån satt eld på trädet så att grenarna förstörs.
17. Ja, Herren Sebaot, som planterade dig, har uttalat olycka över dig på grund av det onda som Israels och Juda hus har gjort för att väcka min vrede genom att tända rökelse åt Baal.”
18. Herren uppenbarade för mig så att jag fick veta det,du lät mig se vad de hade för sig.
19. Själv var jag som ett oskyldigt lamm som förs bort för att slaktas,jag visste inte att de tänkte utonda planer mot mig:”Vi ska fördärva trädetmed dess frukt,vi ska utrota honomur de levandes landså att ingen mer minns hans namn.”
20. Men Herren Sebaotär en rättvis domaresom prövar hjärtan och njurar.Låt mig få se din hämnd på dem,för jag har lagt fram min sak för dig.
21. Därför säger Herren så om Anatots män, som vill ta ditt liv och säger: ”Profetera inte i Herrens namn, om du inte vill dö för vår hand!”
22. Därför säger Herren Sebaot så: Se, jag ska straffa dem. Deras unga män ska dö för svärd och deras söner och döttrar ska dö av svält.
23. Ingen ska bli kvar av dem, för jag ska låta olycka drabba Anatots män när straffets tid kommer.