2. De ropar till mig: ”Min Gud! Vi i Israel känner dig.”
3. Israel har förkastat det som är gott,därför ska fienden förfölja dem.
4. De valde kungar som inte var från mig,de tillsatte furstarsom jag inte erkände.Av sitt silver och guldgjorde de sig avgudartill sin egen undergång.
5. Din kalv är förkastlig, Samaria. Min vrede är upptänd mot dem.Hur länge ska de vara oförmögnatill renhet?
6. Kalven är från Israel, en hantverkare har gjort den,den är ingen gud.Samarias kalv ska krossastill smulor.
7. Vind sår de,och storm ska de skörda.Säd ska de inte få,deras gröda ska inte ge föda,och ger den någonska främlingar sluka den.
8. Israel blir uppslukad.De räknas nu bland hednafolkensom ett kärl ingen vill ha,
9. för de drog bort till Assur likt en vildåsnasom går sin egen väg.Efraim har lejt sig älskare.
10. Men hur de än köpslår bland folken ska jag nu samla democh låta dem börja en tid av ringhet,förtryckta av furstarnas kung.
11. Efraim har gjort sig många altaren åt synden,därför ska hans altarenbli honom till synd.
12. Jag har skrivit mycket till honom i min undervisning,men den betraktas som någotfrämmande.
13. De offrar kött som offergåvor åt mig och äter,men Herren tar inte emot dem.Nu ska han komma ihåg deras skuldoch straffa dem för deras synder.De ska få vända tillbaka till Egypten.