1. Min vän har gått ner till sin lustgård,till de doftande blomstersängarna,för att valla sin hjord i lustgårdarnaoch plocka liljor.
2. Jag är min väns och min vän är min, där han vallar sin hjord bland liljor.
3. Vacker som Tirsa är du, min älskade,ljuvlig som Jerusalem,överväldigande som en härunder fanor.
4. Vänd bort dina ögon ifrån mig, de har kuvat mig.Ditt hår är som en hjord av gettersom strömmar ner för Gilead.
5. Dina tänder är som en flock tackorsom kommer upp ur badet,där alla har tvillingaroch ingen är utan lamm.
6. Din kind är som en granatäppelskivabakom din slöja.
7. Sextio är drottningarna,åttio bihustrurnaoch de unga kvinnorna oräkneliga –
8. men hon är den enda, min duva, min fullkomliga,den enda för sin mor,älskad av den som fött henne.Flickorna ser henneoch prisar henne lycklig,drottningar och bihustrurlovordar henne.
9. Vem är hon som blickar fram likt morgonrodnaden –skön som månen,strålande som solen,överväldigande som en härunder fanor?
10. Jag gick ner till valnötslunden för att se på grönskan i dalen,för att se om vinstockenskjutit skottoch granatäppelträden gått i blom.
11. Utan att jag märkte det hade min längtan satt migvid mitt furstefolks vagnar.
12. Vänd om, vänd om, Shulamit, vänd om, vänd omså att vi får se dig!