3. Sedan gick mannen med ett mätsnöre i handen ett stycke mot öster och mätte upp tusen alnar och lät mig gå genom vattnet, och det räckte mig till vristen.
4. Sedan mätte han upp ytterligare tusen alnar och lät mig där gå genom vattnet, och det räckte mig till knäna. Ännu en gång mätte han upp tusen alnar och lät mig gå genom vattnet som då räckte mig till höfterna.
5. Ytterligare en gång mätte han upp tusen alnar, och nu var det en ström som jag inte kunde vada över. Vattnet gick så högt att man måste simma. Det var en ström som man inte kunde komma över.
6. Han sade till mig: ”Har du sett det, du människobarn?” Sedan förde han mig tillbaka upp på flodens strand.
7. När jag kom tillbaka, såg jag många träd längs stränderna på båda sidor om floden.
8. Då sade han till mig: ”Detta vatten rinner fram mot den östra delen av landet och flyter ner över Hedmarken och sedan ut i havet. Vattnet som bröt fram rinner till havet, och vattnet blir då sunt.
9. Överallt dit den dubbla strömmen kommer upplivas alla levande varelser som rör sig i stim. Och fiskarna blir där mycket talrika, för när detta vatten kommer dit blir vattnet sunt, och allt får liv där strömmen rinner fram.
10. Fiskare ska stå utmed den från En-Gedi ända till En-Eglajim, och hela den sträckan ska vara som ett enda fiskeläge. Det ska där finnas fiskar av olika slag och i stor mängd alldeles som i Stora havet.
11. Men de gölar och dammar som finns där blir inte sunda utan ska tjäna till saltberedning.