1. Herrens ord kom till mig:
2. ”Människobarn, säg till fursten i Tyrus: Så säger Herren Gud:Ditt hjärta är högmodigtoch du säger: Jag är en gud,jag tronar på en gudatronmitt ute i havet.Ändå är du bara en människa och inte en gud,hur mycket du än i ditt hjärtatycker dig vara en gud.
3. Se, du menar dig vara visare än Daniel,ingen hemlighet är dold för dig.
4. Genom din visdom och ditt förstånd har du blivit rik,guld och silver har du samlat i dina förrådshus.
5. Genom stor visdom med vilken du drev din handelhar du ökat din rikedom,och så har ditt hjärta blivit högmodigtför din rikedoms skull.
6. Därför säger Herren Gud så:Eftersom du menar att dina tankar är Guds tankar,
7. se, därför ska jag låta främlingar komma mot dig,de grymmaste folk.De ska dra sina svärd mot din visdoms skönhetoch orena din glans.
8. De ska störta ner dig i graven, och du ska dö en våldsam dödmitt ute i havet.
9. Ska du då säga till den som dräper dig:’Jag är en gud’,du som är en människa och inte en gud,i händerna på den som genomborrar dig?
10. Du ska dö som de oomskurna dör för främlingars hand.För jag har talat,säger Herren Gud.”
11. Herrens ord kom till mig:
12. ”Människobarn, stäm upp en sorgesång över kungen i Tyrus och säg till honom: Så säger Herren Gud:Du var en mönsterbild av fullkomlighet,full av visdom och fullkomlig i skönhet.
13. Du var i Eden, Guds lustgård, höljd i alla slags ädelstenar:karneol, topas och kalcedon,krysolit, onyx och jaspis,safir, granat och smaragd.Med guld var dina tamburiner och flöjter utsmyckade,framställda den dag du skapades.
14. Du var en smord, beskyddande kerub,och jag hade satt dig på Guds heliga berg.Där gick du omkring bland gnistrande stenar.
15. Du var fullkomlig på alla dina vägarfrån den dag då du skapadestill dess att orättfärdighet blev funnen hos dig.
16. Genom din stora handel fylldes du med våld,och du syndade.Därför drev jag dig bort från Guds bergoch förgjorde dig, du beskyddande kerubmitt bland de gnistrande stenarna.