20. Håll mina sabbater heliga. Låt dem vara ett tecken mellan mig och er, för att ni ska inse att jag är Herren er Gud.
21. Men deras barn var upproriska mot mig. De vandrade inte efter mina stadgar och höll inte mina föreskrifter, så att de följde dem, trots att den människa som handlar efter dem ska leva genom dem. De vanhelgade också mina sabbater. Då tänkte jag ösa min vrede över dem och släcka min harm på dem i öknen.
22. Men jag drog min hand tillbaka och det jag gjorde skedde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanärat inför de folk som sett hur jag hade fört dem ut.
23. Jag lyfte min hand inför dem i öknen och svor att skingra dem bland folken och sprida ut dem i länderna,
24. eftersom de inte följde mina föreskrifter utan föraktade mina stadgar och vanhelgade mina sabbater och såg längtansfullt efter sina fäders avgudar.
25. Därför gav jag dem också stadgar som inte var goda och föreskrifter som inte kunde ge dem liv.
26. Jag lät dem orena sig med sina offergåvor, då de lät allt som öppnade moderlivet gå genom eld, för jag ville slå dem med förfäran så att de skulle inse att jag är Herren.
27. Tala därför till Israels hus, du människobarn, och säg till dem: Så säger Herren Gud: Era fäder har också hädat mig genom sin trolöshet mot mig.
28. När jag hade låtit dem komma in i det land som jag med upplyft hand hade lovat dem, och de fick se någon hög kulle eller något lummigt träd, offrade de där sina slaktoffer och bar där fram sina offergåvor. Till min vrede lät de där sina offers ljuvliga doft stiga upp, och de utgöt där sina dryckesoffer.
29. Då sade jag till dem: Vad är det för en offerhöjd som ni går till? Än i dag kallar man det ’offerhöjd’.