1. Några av Israels äldste kom till mig och satte sig ner framför mig.
2. Då kom Herrens ord till mig:
3. ”Människobarn, dessa män har låtit sina eländiga avgudar få insteg i sina hjärtan och har ställt upp framför sig sådant som förleder dem till synd. Skulle jag verkligen låta sådana fråga mig till råds?
4. Säg därför till dem: Så säger Herren Gud: Var och en av Israels hus som släpper in eländiga avgudar i sitt hjärta och ställer upp framför sig det som förleder honom till synd och sedan kommer till profeten, honom ska jag, Herren, ge svar efter vad han förtjänar för sina många avgudars skull.
5. Så ska jag gripa Israels folk i hjärtat, därför att de alla har vikit bort från mig genom sina avgudar.
6. Säg därför till Israels hus: Så säger Herren Gud: Vänd om och vänd er bort från era avgudar, vänd er bort från alla era vidrigheter!
7. För om någon av Israels hus eller av främlingarna som bor i Israel viker bort från mig och ger rum för avgudar i hjärtat och ställer upp framför sig det som förleder till synd, och sedan kommer till profeten för att fråga mig, honom ska jag, Herren, själv svara.
8. Jag ska vända mitt ansikte mot den mannen och göra honom till ett tecken och till ett ordspråk och utrota honom ur mitt folk. Och ni ska inse att jag är Herren.
9. Om profeten är förledd och ger svar, så har jag, Herren, låtit den profeten bli förledd. Jag ska räcka ut min hand mot honom och utrota honom ur mitt folk Israel.
10. De ska båda bära straffet för sin synd – profeten har lika stor synd som den som frågat –