9. Blottad och bar är din båge, som edsvurna pilar är ditt ord.SelaDu låter floder klyva jorden.
10. Bergen ser dig och bävar, störtregn forsar ner,djupet höjer sin röst,det lyfter sina händer mot höjden.
11. Sol och måne står still i sin boning vid skenet av dina pilar som flyger,vid glansen av ditt blixtrande spjut.
12. I raseri går du fram över jorden, i vrede trampar du ner hednafolken.
13. Du drar ut för att frälsa ditt folk,för att frälsa din smorde.Du krossar taketpå den gudlöses hus,du bryter ner detfrån tinnarna till grunden. Sela
14. Med hans egna spjut genomborrar du huvudet på hans krigare,när de stormar framför att fördriva mig.Deras glädje är att sluka den svage i hemlighet.
15. Du far fram med dina hästar genom havet,genom väldiga vattens svall.
16. Jag hör det och darrar i mitt innersta, vid dånet skälver mina läppar.Röta tränger in i benen i min kropp.Jag darrar där jag står,för jag måste stilla väntapå olyckans dag,att den drabbar det folksom angriper oss.
17. Fikonträdet blomstrar inte mer,och vinstocken ger ingen skörd.Olivträdets frukt slår fel,och fälten ger ingen föda.Fåren rycks bort ur fållorna,och ingen boskap finns i stallen.
18. Men jag vill jubla i Herren och glädja mig i min frälsnings Gud.