15. När Josefs bröder såg att deras far var död, sade de: ”Tänk om Josef hyser agg mot oss och ger igen för allt det onda som vi gjort mot honom.”
16. Därför sände de bud till Josef och lät säga: ”Din far sade så här före sin död:
17. Så ska ni säga till Josef: Vi ber dig, förlåt dina bröder deras brott och synd, att de gjort så illa mot dig. Så förlåt nu den synd som din fars Guds tjänare har begått.” Josef grät när han fick deras hälsning.
18. Sedan kom också hans bröder och föll ner för honom och sade: ”Vi är dina slavar.”
19. Men Josef sade till dem: ”Var inte rädda. Skulle jag ta Guds plats?
20. Ni menade ont mot mig, men Gud har menat något gott genom det, för att bevara många människor vid liv.
21. Så var inte rädda. Jag ska sörja för er och era små barn.” Och han tröstade dem och talade vänligt till dem.
22. Josef bodde kvar i Egypten med sin fars husfolk, och han blev hundratio år.
23. Josef fick se Efraims barn till tredje led. Även Manasses son Makirs barn lades i Josefs knä när de föddes.
24. Och Josef sade till sina bröder: ”Jag dör, men Gud ska se till er och föra er från detta land till det land som han lovat med ed åt Abraham, Isak och Jakob.”
25. Och Josef tog ed av Israels söner och sade: ”När Gud ser till er, för då mina ben härifrån.”
26. Josef dog när han var hundratio år. Och man balsamerade honom och lade honom i en kista i Egypten.