8. Pengarna vi fann överst i våra säckar har vi ju fört tillbaka till dig från Kanaans land. Varför skulle vi då stjäla silver eller guld ur din herres hus?
9. Den av dina tjänare som har bägaren ska dö, och vi andra ska bli min herres slavar.”
10. Han svarade: ”Ja, det ska bli som ni har sagt. Den som bägaren finns hos ska bli min slav. Men ni andra är utan skuld.”
11. Var och en skyndade sig att lyfta ner sin säck på marken och öppnade den.
12. Han sökte först hos den äldste och slutade hos den yngste. Och bägaren hittades i Benjamins säck.
13. Då rev de sönder sina kläder, lastade sina åsnor och vände tillbaka till staden.
14. Juda och hans bröder gick in i Josefs hus, där han ännu var kvar, och föll ner till jorden för honom.
15. Då sade Josef till dem: ”Vad har ni gjort? Förstod ni inte att en man som jag kan spå?”
16. Juda svarade: ”Vad ska vi säga till min herre? Hur ska vi tala och hur ska vi rentvå oss? Gud har funnit dina tjänares missgärning. Vi är nu min herres slavar, både den som bägaren hittades hos och vi andra.”
17. Men Josef sade: ”Nej, aldrig skulle jag göra så! Den som bägaren hittades hos ska bli min slav. Men ni andra kan resa hem till er far i frid.”
18. Då steg Juda fram till honom och sade: ”Lyssna på mig, herre! Låt din tjänare säga ett ord inför min herre och bli inte arg på din tjänare, för du är som farao.
19. Min herre frågade sina tjänare och sade: Har ni en far eller någon mer bror?